misplacedlovers

Någonting jag funderar på rätt mycket är det här med kroppsideal och vikt. Det känns som att idag så får man inte vara nöjd med hur man ser ut och med sin kropp utan man ska alltid sträva efter att vara lite smalare, mer vältränad och snyggare. Fast vad är det egentligen som säger att jag är snyggare om jag skulle vara några kg lättare? Jag har vägt 10 kg mer än vad jag gör idag och 5 kg mindre som minst. Jag var varken bekväm som "större" eller mindre. Och dem siffrorna som fick mest kommentarer var när jag vägde minst, då fick jag höra att jag hade förlorat alla mina kurvor och var väldigt smal. Men ändå idag, på mina 69 kg så känns det inte som om jag ska vara nöjd, eller få säga att jag ser snygg ut naken? Det är så skevt att jag inte känner mig snygg för att alla andra jämt vill vara smalare än vad dom är och då måste jag också vara sån? Är det ett osynligt grupptryck jag faller för eller är jag bara feg? Jag vill kunna gå rakryggad, känns mig snygg och vara stolt. För jag kommer aldrig få bort min pyttebullmage, den är alltid där hur lite jag än väger och så what? Jag älskar min rumpa, jag skulle lätt kunna vara trosmodell i mina egna tankar och jag har en väldefinerad rygg, hull på magen och genetiskt smala ben. Lev med det Mikaela och var nöjd för i helvete