onsdag, the people who cares if i live or die
Hej mina söta läsare som kikar in här även fast jag visar stolt upp min frånvaro! Sitter i skolan och försöker plugga, så jag kan väl skriva en sväng här. Hände precis ett scenario jag kan dela med mig av som gav mig ett gott skratt.
Framför mig satt Madeleine och ryckte till med benet och såg skräckslagen ut.
Min puls höjdes och jag sa: Vad var det? Madde tvekar lite och åmar sig, säger att nejnej det var inget, det var bara jag!
Jag är skeptisk till 1000 och säger att nej vad var det? berätta?
Sp... JAG FLYGER upp ur soffan.
"Åh jag kom ju ihåg att du berättat hur rädd du blir om man säger vad som är där så jag ville inte säga!"
Så nu känns det som om det kryper på mitt ben, jag har flyttat ut soffan från väggen 30 cm och spanar konstant på väggen bredvid mig. Madeleine var iaf söt som kom ihåg vad jag berättat :D Spindelfobi i mitt hjärta. men psykologistundenter som vi är så är det ju bara bra att jag sitter kvar här och kanske utveckar positiva känslor för dessa kryp. Mere-exposure effekten, med ett fint begrepp.
Kommentarer
Trackback
