misplacedlovers

I torsdags, den 10 Maj var en stor/rolig/romantisk/viktig dag för mig och min sambo Alexander då vi ringmärkte oss! Jag är lycklig och vill inte spendera många timmar utan min älskade om jag inte måste. Det kanske låter töntigt eller tråkigt, men jag trivs och vill alltid sluta dagen med att krypa upp i hans famn och få pussar på pannan. Efter två år tillsammans, med dalar som vi kämpat oss igenom och kanske inte trodde vi skulle ta oss ur så har vi kommit igen starkare än någonsin. Det där med tillit, som alla tjatar om är det viktigaste är också det svåraste att komma på hur man hanterar.  Idag litar vi på varandra, stöttar varandra, skrattar åt varandra och njuter av livet, visst tar man baksteg och flippar ur men jag är ju bara barnet med hormoner. Jag tar heller ingen skit i vad folk säger om förlovning och att det inte passar sig såhär ung, utan detta är bara en kärleksförklaring från mig till honom, från honom till mig.