misplacedlovers

ibland vill man bara skrika och slå händerna i luften! jag blir så less, arg och känner bara hur min mur faller sönder. just nu sitter jag här och bara åh det är synd om mig som är ensam. jag som nyss skrev att jag känner mig stadig på jorden och allt annat.
var i en lägenhet idag som jag senast var i när jag var tsm med viktor, så jag satt där och bara jahaja tyckte smått synd om mig själv. till vilken nytta? i dagsläget saknar jag inte förhållandet med viktor, jag har gått vidare så att säga.
sen någonting jag jämt gör, är att kolla tims facebook om han har kommenterat någons status, blivit vän med någon mm. till vilken jävla nytta? för att sitta och muttra över killen som jag aldrig kommer komma över men inser att han är ingen jag vill ha egentligen. fan ta känslor !! och på nyår fick jag höra frasen ex antal gånger: jag hoppas du hittar kärleken i år mikaela, någon som verkligen bryr sig, men inte heter tim!
jag ska nöja mig med hädanefter att glo på badass i skolan tills jag har modet att göra något med mitt liv :)

ta mig tillbaka till den här tiden. då man var allt på o: orörd, orädd, okomplicerad, ovan, osårad, okrossbar! jag villl inte vara nedkladdad med händer och blickar, rädd för vad som kommer hända i framtiden eller rädd för folk, komplicerad för folk att förstå, van att må konstigt samtidigt vara så glad, sårad av människor jag trodde stod mig nära, krossbar av ytlighet och känslor! detta år jag vill tillbaka till är 2007