misplacedlovers

jag grinar ungefär lika mycket som regnet faller utanför mitt fönster, kärlek är överskattat och just nu ser jag inget ljus

det skrev jag för 2 h 5 min sen, jag är fortfaran ledsen, ännu mer ledsen. jag trodde aldrig i hela mitt liv att det här skulle sluta såhär. jag är singel. jag kan knappt andas för jag bara hyperventilerar och dom sista orden jag fick höra var "det kommer bli bra" ofta det känns som om det nånsin kommer gå bra?
2 förhållanden i mitt liv och bägge slutar så tvärt och inte som jag vill, mitt hjärta har gått i tusen bitar och jag har kramp i käkarna.
frågetecken frågetecken frågetecken frågetecken frågetecken frågetecken frågetecken frågetecken frågetecken för jag älskar dig Viktor Forsman

jag kan inte tro att det är sant, att på 2 timmar så tog mitt lyckligaste förhållande slut, sitter och tänker på halsbandet jag har på mig som jag fick i present, faktiskt grässtråt jag fortfaranade har kvar från våran promenad när jag första gången var hemma hos honom i viken efter malins fest. colan som står i kylen som jag alldeles nyss köpte åt dig för jag råkade spränga sönder den andra i frysen inatt. vår kväll igår hemma hos pappa och att det alltid har varit jag som sagt jag älskar dig på senaste tiden.
jag kommer aldrig glömma första gången jag såg dig, när du inte ens såg mig och jag frågade martina vem du var. redan då så var du fast i mitt huvud, sen träffades vi på PL.. första kyssen var i ren desperation om sprit från malin och min sida så du fick en varsin kyss. hela den kvällen höll du om mig på konserterna och det kändes som om jag var i rätt armar. jag blev rent utsagt avundsjuk när du höll om annika på håkan konserten och inte mig. 
efter PL sågs vi på talludden och grillade med några stycken, sen skulle du bära mig ut till bilen pga spöregn och åska. vi snubbla och det är alltid ett minne jag kommer bära med mig. jag bjöd hem dig till pappa för att hänga med på fest, som inte blev av och det blev bara du och jag. jag kommer aldrig glömma att du klev ur bilen din pappa körde med dina ljusa jeans och den gråa tishan som du faktiskt hade på dig idag och vad jag hade på mig den kvällen och så nervös jag var då det har inte hänt många gånger i mina dar. 1a augusti gick vi på harry potter och det blev våran dag, jag hade fjärilar i hela magen. och hur jag faktiskt älskade hur du var lite dålig på att lyssna med alldeles för söt för att bli för arg på och hur mysig du var i morse när jag vaknade upp av en kyss på munnen, det gjorde min dag för en stund tills du blev deppig och onåbar.

tänk att jag har mist en sån underbar människa, och en sån underbar familj han hade.

vad ska jag göra nu? känns som om jag kämpar för att överleva