onsdag, daylight in my heart
mitt självförtroende för den jag är, är stark. jag gillar den jag är på det viset jag visar mig för andra. man kan säga min sociala insida. Jag är ju faktiskt en jävel på det mesta om jag får säga det själv. men mitt självförtroende brister när det kommer till mitt avskalade yttre, jag nästan skäms för mig själv på morgonen, naken, i duschen, i underkläder. Jag vet inte varför men jag tycker det är enormt jobbigt att visa mig på det sättet och det tar ett väldigt långt tag innan jag avslappnat kan visa mig för någon.
jag duschar själv på bastukvällarna med kompisarna, byter om innan de andra kommer och fixar mig. det är ingen som bryr sig förutom jag.
efter två månader med viktor vågade jag fortfarande inte duscha tillsammans med honom, eller bekvämt visa mig utan kläder. vad är det jag tycker är så skamligt egentligen? för jag är ju inte tjock, eller har nå fula ärr på kroppen eller något sånt. Jag vågar inte tro jag är fin som den jag är, dags för ändring? i think so
