misplacedlovers

ikväll åkte jag hem till linnea på lyckovägen! det var ett tag sen :) jag blev bjuden på jordgubbspaj och lite snack vid middagsbordet, jag saknar en familj. jag kan inte kalla jag och mamma för familj, det blir inte den där känslan när man sitter flera stycken runt ett bord och bara har meningslösa konversationer och har kul. iaf jag får en harmonisk känsla i magen, inte som när jag sitter hemma med mini-hitler som bara klagar. idag var jag tydligen svårpratad och det fick jag inte vara, så hon sa åt mig "ska du gå upp och deppa ihop som vanligt nu eller?" fy fan vad jag älskar min mamma <3 (IRONIIRONIIRONI) hon sitter bara där i sin soffa helt själv dag ut och dag in, hon gör ingenting förutom jobbar och tränar. hennes liv är tråkigt och det blir liksom aldrig någonting nytt att prata om här hemma.

Vart man än kommer där föräldrarna bor tillsammans eller med någon ny, där det finns syskon så finns det en sån underbar känsla i luften. kommer ihåg hemma hos viktor när vi var i sifferbo. Det var viktor, hans bror arvid, hans syster lisa, hans bror lars-göran och hans tjej, viktors mamma och micke + jag! det bara suger andan ur en med så mycket trevligt folk runtomkring en, och dom är en familj. en gång var vi jag + viktor, arvid + martina, lisa + mange och Hans. Alltså alla syskon med deras partner och deras pappa, vi grillade och det var bara sådär magical. enligt mig. hemma hos mig är det alltid jag och mamma, eller jag och pappa. jag och mamma jag och pappa jag och mamma jag och pappa jag och mamma jag och pappa.

saknar en familj