söndagens filosofi
En tråkig helg, resulterar i att jag filosoferar alldeles för mycket. Igår var varenda kompis upptagen så jag satt bara hemma. Jag är en person som behöver vara social för att klara av mig själv, så såna här helger gynnar mig inte för 5 öre. Koppla av, släng dig i väggen. Mitt rum är i princip skinande rent och mina tanker i botten. Jag börjar tvivla på mig själv som kompis, för den senaste tiden har jag mött alldeles för mycket jobbigt och negativt, jag får inte vara delaktig och då undrar jag om jag gör något fel? Att vara sig själv verkar inte duga, vem vill alla andra att jag ska vara? Jag behöver få uppskattning även om det låter fjortisaktigt, men det behöver alla and i know it. Många är bara med sin partner hela helgerna och andra gäng hittar på saker, gäng jag står som i hälften i. Allt känns bra så länge jag orkar och vågar bjuda in mig själv, men det tär på insidan.
