misplacedlovers

tänk att humöret kan skifta så fort, så lätt, så oskyldigt. min mamma trampa på en öm tå och jag nästan brister ut i tårar, jag som kunde resonera med mig själv så bra imorse. nu vill jag bara ha den där klockan i harry potter igen. det finns 2 tillfällen jag vill spola tillbaka till, jag vill leva om, eller det finns såklart 10000 tillfällen jag vill uppleva igen men dessa två nya sår skaver så hemskt mig in i själen.
Och det är konstigt hur det kunde bli så här
du gömmer dej för min hand
två stycker jag känner stod igår och pratade om någon jag känner mycket väl, och jag blev så ledsen över något så litet och svartsjuka spred sig i hela kroppen. dom skulle egentligen lika gärna kunna stå där och prata om mig kändes det som, eller har dom stått så och pratat om mig? jag vet att dom har pratat om mig, frågan är om jag vill veta vad som sagt. jag är så sjukt dålig på att uppskatta det jag får, och dom små sakerna i mitt liv.
hoping for the best but expecting the worst
Jag ska krama jag ska jama jag ska ge mej du ska se mej
jag vill lätta mitt hjärta, det som bloggen var till för så läs det eller ej men jag vill skriva. jag skrev att jag somnade med ett leende på läpparna, det är bara pga av att jag fick erkänna en sak igår. erkänna något som jag så hemskt gärna vill ska bli till min sanning och vardag. jag vet att jag ger mig in i en kamp, jag stort kommer förlora såsom jag gjort en gång tidigare. men man ska inte ge sig om man vet vad man vill. så länge man inte framstår som jobbig för den andra. men igår fick jag höra av privat källa att han just gillade våran relation nu, att det är lätt att prata och kul att höra av sig ibland. jag vill höra av mig jämt, få hålla i handen jag en gång hållt i under några enstaka tillfällen. detta spårar
Om du kommer som du är.
lär mig andas i din tankevärld.
Ver en nyhet bland det gamla,
när man tröttnat på allt de andra
jag sitter och lyssnar på repeat: you and me baby ain't nothing but mammals! vad hände med livet som lektes så enkelt? sen i augusti förra året så känns det som om mitt liv varit kaos på min kärleksfront alltså nu i ett år. självklart har jag i många stunder tyckt att det varit härligt, men lyckan varade inte länge med något. jag måste börja inse att folk kan tycka om mig för den jag är och inte den som jag tror dom vill ha. igår hörde jag "hon är för fin för oss" av en kille jag dansade med, är jag för pryd eller har han sämre självförtroende än mig? jag är en bekräftelsehora
Jag föddes här i denna värld
för ingen skull av en tacksam slump
Om de e lögn så e de lögn
jag ger den till er med ett sorgset skratt
Ooh jag hör tysta trummor i natt