misplacedlovers

sitter här och är väldigt ledsen, det är som en stor bomb har släppt från mina axlar.

inatt drömde jag en sexdröm, vilker är väldigt trevligt men inte när den handlar om viktor. jag vaknar ju upp och mår så dåligt. tidigare idag så tog jag bussen till kvarnsveden och varje gång jag ser en falubuss tänker jag på honom och att han kan sitta på den bussen antingen hem eller till skolan. sen har han skaffat en ny tjej, han har alltså gått vidare. men jag förstår inte, jag trodde inte jag tyckte om honom fortfarande? this is still killing me

sen ska jag till pappa i helgen och det är någonting jag verkligen inte vill! fair enough så är jag rädd för min pappa och jag kan inte vara den jag verkligen är hos honom. för det tilllåter han inte. man ska vara den där dottern som alltid ler, är glad och inte protesterar medans det enda jag vill göra framför honom är att skrika ut allt som tynger mitt hjärta med att han alltid super när jag är där, sover hos olika fruntimmer varje jävla helg, lagar ingen mat, hör inte av sig och beter sig inte som en pappa. 

igår kom jag hem 23.45 för att jag och malin målade på våra kullor hela kvällen, konstant utan stopp. vi målade tills vi såg i kors och fnittrade åt allt och alla eller bara la av en suck. VI HATAR BILLACKERINGSFÄRG! nu är dom klara iaf men det är så mycket med det här jävla uf företaget så jag vill bara lägga mig ner och dö en liten bit.  

jag har inte hunnit ställt upp adventsljusstakarna på mitt rum, bakat lussekatter, städat mitt rum, lyssnat på julmusik, handlat julklappar, pluggat naturkunskap. jag är ledsen och när ska ljuset i tunneln komma?