misplacedlovers

träning, jag kan leva på det där friskisgolvet, jag blir som en annan person. jag glömmer mina bekymmer och bara tar i från tårna och mår bra! friskis får mig till en lugnare människa, vilket är bra.
just nu tänker jag mycket på några kompisar, det finns frågor jag vill ställa men som jag inte vågar. jag är rädd att höra sanningen om sanningen är den jag tror, men om det fortsätter såhär så kommer ju sanningen ändå fram tillslut. jag vill veta om det är något som jag gjort, så att det är anledningen till att en kompis slutat höra av sig, och slutat ta initiativ om att träffas. eller om jag är nojig och bara tror en massa saker? vad ska man säga, vad ska man göra?
sen finns det en gammal kompis, som jag inte pratar med längre. och jag har tänkt så  mycket på honom den senaste tiden men ja vet inte vad jag ska säga till honom utan att det blir jätte patetiskt eller att han blir och må dåligt. usch jag gillar inte det där med samvete ibland. inatt så brast jag ut i tårar inför viktor pga det där jävla samvetet, det bara låg där och gnagde på mig tillslut fick jag berätta en sak för honom som gjorde mig ledsen och honom orolig, stämningen sjönk till botten, men sen insåg jag att min pojkvän är nästintill perfekt. 3 ord i mitt öra och jag kunde andas ut igen och krama om min pojk riktigt hårt <3