misplacedlovers

i lördags på sunnanöbystugefesten så fick jag höra kommentaren "hon står ju bara där och skrattar" och jag vet inte hur mkt jag funderat över den där kommentaren och hurvida jag ska ta den negativit eller inte.. jag var nykter och måste haft kul eftersom jag skrattade? men gav jag intrycket i att vara helt bakom flötet? jag vet inte :( och vet inte hur mycket energi jag ska lägga i att bry mig. ett skratt förlänger ju livet, right?

alldeles nyss skjutsade jag rasmus till tågstationen också, och usch vad ofärskämt mysigt vi har haft det ikväll :) vi har bara legat i min säng och pratat om allt mellan himmel och jord, sen myst lite (y) jag har saknat detta väldigt mycket. och han blir bara trevligare och trevligare, snällare och snällare. sen har han en fårmåga att bara bli finare och finare? nice egenskap säger jag.